Jag tänker massor under själva processen, otaliga "små*" frågeställningar. I verkligheten ratar jag hälften av det jag skapar men skulle jag ta med även det jag endast skapar i tanken skulle det vara det femdubbla.
Jag ser inte vad jag velat säga förrän jag ser det färdiga verket. Men jag vet från början vad jag velat uttrycka. Jag ger verket dess laddning eller stämning eller känsla som är jag och någon universell frågeställning som är mitt mantra, men sammanhanget blir synligt för mig först efteråt.
Kanske skulle det vara bra att arbeta så även med Fjällgatan?.
Har tänkt på att jag skulle kunna arbeta med sandsäckar sådana som försvaret har att bygga murar och fördämningar med. Jag har haft en del flyktiga idéer kring dessa. Jag har tyckt att sandsäckar verkar spännande och haft en dragning till dem. Plötsligt slog det mig att idéen med sandsäckarna nog är kopplad till de fem lastpallar med pellets som står vid ingången till huset (de har gjort så i några veckor) och väntar på att jag skall ge mig i kast med det dryga arbetet att bära ner dem i pannrummet. Jag hade nog önskat att sandsäckarna var en metafor för något mer spännande än att bara kopplas till min "att göra" lista.
Kanske är det så också men då måste jag nog arbeta med dem via ett konstnärligt verk och då måste jag veta vad jag vill uttrycka och också lära mig den språklighet som materialet sandsäckar besitter, så att jag fattar rätt beslut då jag ställs inför de "små*" frågorna. Jag är rädd att jag inte hinner detta på de veckor som är kvar av projektet.
* Exempel på "små" frågor eller frågeställningar kan vara:
-Lite mer svärta i skuggan?
-Ta bort det strecket?
-Skall det vara en eller två eller tre objekt?
-Hur skall de stå i förhållande till varandra?
osv.
1 kommentar:
Kommer inte in på fejjan så jag skriver här istället: mötet med nike NÄSTA vecka är onsdag 26/11 kl. 13.00
puss
Skicka en kommentar