Fortsättning

Det är intressant att tankarna fortsätter fast jag egentligen arbetar ganska handfast med själva gestaltningsuppgiften. Jag tror att jag påverkas av klasskompisarna och deras tankar kring deras projekt.

Jag har också fortsatt att läsa och det leder till delvis nya associationsbanor.

Jag har bott i Masthugget större delen av mitt liv och trivdes med att vara Masthuggsbo. Jag definierade mig genom det. Nu är jag Alingsåsare eller Långaredsbo men känner mig inte som det.

Har börjat att tänka på vad som definierar oss. Vad som skapar identitet. Bostad, platsen, yrke, utbildning, hårfärg, hudfärg, kön, kläder, kultur, etnisitet, hobby listan kan göras lång. Identitet är något vi skapar genom en oändlig mängd av val.

Fjällgatans identitet har skapats genom ett stort antal val som handlat om att definiera andra områden. Jag känner helt plötsligt en sorglig likhet med Fjällgatan, där andras medvetna val skapat ett tomrum som blir mitt/min identitet.

Gestaltning

Jag har börjat! Egentligen har jag två spår men inser att jag måste välja för att jag antagligen inte hinner att utveckla båda. Får lägga det ena på hyllan och ta tag i det den dagen min tid är en outsinlig källa. Väljer det som erbjuder minst tekniskt motstånd, tror jag. Jag kan göra det med en gång och jag skall ju presentera något på fredag.

Ett samhälle där individer kan känna sig trygga är viktigt för en fungerande demokrati. Känns lite klyschigt men otrygghet och rädsla plockar fram saker ur människor som inte är så charmigt. Att skapa trygghet kan tyckas vara en enkel sak men är nog så komplicerad speciellt om rädslan och otryggheten har tagit makten över människorna. Ungefär så har jag tänkt och i min minnesbank plockat fram gamla skräck- eller egentligen domedagsfilmer som satte djupa spår i mig. Jag kan nog egentligen inte skilja på dem utan minns mest i korta bildsekvenser. Ur denna hemliga låda har jag plockat "kannibalerna" ( får för mig att de var de) ur "Flykten från New York". De levde i avlopps systemen och kom upp ur brunnarna med tygtraser runt kroppen. De var livsfarliga, djuriska och mardrömslika. Jag bygger min gestaltning på detta.

Kopplingen till Fjällgatan kan kännas långt borta men genom den gav jag mig på en bok som handlade om stadsplanering. Den gav mig förklaringsmodeller på bl a Fjällgatans tillstånd och insyn i hur viktigt det är att skapa bra stadsmiljöer. Det fick mig att börja följa debatten i GP som ju till stor del handlar om de "övergivna" nordöstra stadsdelarna. Dödsskjutningar av rivaliserande gäng.

Gängvåldet som fanns en gång i Masthugget, min pappa växte upp där och bodde på Paradisgatan högst upp på berget. Runtomkring fanns rivaliserande gäng som han var tvungen att passera till och från skolan. Jungmansgatan/Fjällgatan var en av dessa gränser. Ovanför var han trygg, nedanför härskade några andra.

I "Flykten från New York" är det gängen som har makten.

Vilken väg?!

Det är svårt att välja vilken inriktning jag skall ta på min analys. Fjällgatan är på sätt och vis en guldgruva. Det saknas en enhetlig tanke och inget känns avslutat. Genom den bok jag läser har jag haft en ingång via trygghet och otryggheten. Den tar bl a fasta på misslyckade parker eller grönområden och det går att hitta ett antal längs Fjällgatan. Platserna är långt ifrån inbjudande och har inte används varken då jag bodde där eller då jag nu passerat. Jag vet inte om de är otrygga, men de är otydliga. De saknar funktion eller målgrupp och det leder till en otrygghet. Är de privata eller offentliga platser, får jag lov att vara här, inget självklart.

Splittrad

Tycker om att ha mycket omkring mig, många bollar i luften men det är förödande för en kreativ process. Ständiga avbrott för att följa schemat både i skolan och hemma gör att jag står och stampar. Jag får inte tänka mina tankar till slut, inte hitta änden på tråden. Jag följer fortfarande Jane Jacobs resonemang. Sökte efter brottsstatestik och hittad BRÅ:s hemsida. De hade tom material riktat direkt till skolorna. Vill ta tag i den tråden och minns när jag bodde i Masthugget och aldrig parkerade min bil i parkeringshuset på Fjällgatan för att det alltid blev inbrott i den då. Någon gick lös med sprejburkarna jag hade köpt för att skyla över rostskadorna på bilen med. Men det var nog när jag stod parkerad på Sjömansgatan. Någon skrev KUK i taket på bilen, det gick inte att få bort. Jag fick alltid förklara mig för folk som skulle åka med.
Kan inte bortse från att Fjällgatan och Masthugget är en stor del av min historia och att jag färgas av mina minnen sen då jag levde där. Vill ändå möta platsen utifrån vad den är nu och se den utifrån på något sätt.

Offentlighet

Har blivit presenterad en bok som fullkomligt slukat upp mig. "Den amerikanska storstadens liv och förfall" av Jane Jacobs, ett måste för alla bebyggelseantikvarier antar jag men det är en uppkäftig studie av stadsplaneringens bristande förankring i det verkliga livet. Ingen aning hur man går vidare ur detta utan följer hennes tankegångar kring staden, dess funktion och drivkrafter. Hon förkastar alla de tankar stadsplanerare och arkitekter arbetat kring för att skapa trivsamma och trygga städer. Det har nämligen inte visat sig fungera speciellt bra. Hon har studerat gatuliv och brottsstatestik bland annat, och gör iakttagelser på vad som ger en säkerhet. I storstaden möts vi av främlingar, den socialakontrollen som aggerar polis i en småstad funkar inte i det större sammanhanget som storstaden är och vi måste känna oss trygga och säkra för att fungera bra som människor och samhällsmedborgare. Det är i det offentliga rummet det händer och jag håller på att lära mig hur det skall se ut när det är som bäst.